UniversitetetsFirehundredaarsFest_1879

Kommunens Festmiddag.

1 4 3

Gjæster velkomne, Kongehuset, de høje Statsmyndigheder, Uni­ versitetet, særlig den Mand, der under Alderdommens graa Haar havde bevaret saa megen Ungdomsfriskhed og Utrættelighed, Repræsentanterne for Hæren og Flaaden, for Kunsten i dens forskjellige Former, men navnlig de Grjæster, der ellers boede udenfor Landets Grænser. Han haabede, at Minderne om disse Dage maatte for alle bevares som lyse i aandelig Betydning, og Kjøbenhavns Kommune, der sjælden havde bedet saadanne Aandens Fy rste r til Gjæst, takkede dem for deres Komme. — Det Leve for Gjæsterne, hvormed Taleren endte, besvaredes med rungende Hurraer. Paa Gjæsternes Vegne svarede først Grev H. H a m i l t o n , der under de Tilstedeværendes Bifaldshilsen besteg Talerstolen og omtrent udtalte følgende: Ej Titan tvekan upp tråder jag for att å de fråmmande gasternas vagnar frambåra en tacksagelse for den skål, hvarmed vi blifvit hedrade, icke blott derfore, a tt ja g derpå var oberedd, ty åfven med forbere­ delse skulle ja g behoft påkalla åfverseende, men emedan jag hår icke kan kånna mig frammande. J a g kånner mig ej så i mit t hjerta, ocli ja g bar på mitt brost tre danska konungars vittnesbord, a tt ja g icke for forstå gången år i Danmark. Emellertid har ja g erhållit uppdrag att vara tolken af de fråmmande gåsternas tånkesått, och ja g vet att ja g år det, då ja g til Kopenhamns kommun frambår uttrycken af vår tacksamhet och hogaktning. Då vi tacka for den gåstfrihet, hvarmed vi hår blifvit emottagne, kan ja g dock tillågga, att den var af oss våntad. Afven de bland oss, som ej af egen erfarenhet kånde den vålvilja, hvarmed en besokande hår omfattas, viste dock, att gåstfri- heten år en dygd, af hvilken vi påstås i norden både gifva och njuta mer ån nådigt år. Kopenhamns kommun har dock hogre anspråk på tacksamhet af vetenskapernas idkare och vånner, då vi erinra oss det hågn och understod, universitetet hår åtnjutit, det samband, som stådse egt rum mellan Kopenhamns universitet och borgerskap — ett samband som icke torde ega sitt motstycke i ofriga hufvudståder, hvilka inom sig sluta ett universitet. Sårskildt erinra vi oss huru Kopenhamns borgerskap och medlemmarne af dess universitet sida vid sida kåmpat for stadens forsvar, och det minskar ej vår aktning, att