S_registrumVilleMalmøyghe

dess huvudinnehåll ar foljande. År efter Guds bord 1457 måndagen nåst fore sankt Andreas apostelns dag konnno infor borgmåstare och råd i Malmo fyra fat­ tiga man, nåmligen Anders Mogensson från Soderkoping i Sverige, Staffan, hans sven, Abram Hanssøn och Claus Hanssøn från Lyckeå, vilka kårade omkeligen, att de blivit gripna, bastade, bundna och rovade och fråntagna sitt gods utanfor Ulv­ halen i Danmark. De hade nu fått syn på sina skademån, vilka hade kommit hit till staden och lågo med sina skepp på redden. Då rovarna mårkte detta, f'oro de till skepps och gingo till segel så fort de kunde, och då vådret var emot dem, hade de tånkt sig till Alneskov. Men dår voro borgmåstare och råd och många av borgar- na dem till motes till håst; då vånde de och foro mot nordvåst och ville ut av Sun­ det (våderstrecksuppgifterna åro genomgående rått egendomliga). Då begåvo sig Malmoborna åter till staden ” och gjorde ut efter dem någre av våre borgere till skepps” , och de plundrade foljde med. Och med Guds hjålp fångade de rovarna noghet swo jeffne Skanor” och forde dem till Malmo igen med skepp och gods; borgarna och de plundrade beråttade att rovarna hade kastat mycket av det ro­ vade godset over bord. Efter rovarnas egen bekånnelse och uppenbara gårning, då rovat gods återfanns hos dem, och då de plundrade ”kårade hårdelige på dem och både oss hjålpa dem (till) rått over deras skademån for Guds skuli och vår nådige herre konungs” , så råttade konungens fogde (Henric Dringenberg) samt borgmå­ stare och råd over dem, ” som det sig borde och som man plågar att råtta over rovare och rånsmån. Och de voro åtta som voro avhuggne våstan hos Blushoyen, och de­ ras huvud sattes på stegel utmed stranden, var man till asylum, ty vårr att de dårtill brutit hade.” Nederst på sidan antecknas dårefter stadens åmbetsmån vid tillfållet. Aven ett och annat vittnesbord, låt vara fragmentariskt, om andra intressen ån praktiska och historiska hos de mån som skrivit i kopieboken, kan konstateras: så den å fol. 32 v. inf orda avskriften av Johannesevangeliet I, 1—14, m. m., samt ett par latinska sentenser, håmtade ur medeltida politisk spekulation, å fol. 24 v., nederst: ”Det år båttre att ett rike styres av den båste mannen ån av den båsta lag” , eller: Ett rike styres illa av kvinnor.” Så återspeglar håndskriften ej blott den dagliga juridiska, konnnersiella och prak­ tiska arbetsrutinen i staden genom sina avskrifter av privilegier, skråordningar och mycket annat — den vårdefullaste delen av dess innehåll —, utan åven de histo­ riska och litteråra intressen, som kunde blomstra upp i en medeltida skånsk stad, då kampen for det dagliga brodet och for stadens tillvaro och framsteg någon stund vilade. De avteckna sig i de historiska notiserna och i de små belåggen på teologisk och politisk belåsenhet, åven om de åro av torftigt slag. De vackraste och av senare skrivare oovertråffade vittnesborden om medeltida litterår stadskultur hårrora från Aage Jenssøn Dyekn sjålv, upphovsmannen till den djupsinniga jåmforeisen mellan anteckningarna i kodexen och sådeskornen i bingen. Ingvar Andersson. 11