S_KonugCarlXGustafsBragderII

r

Å H A F V A VI då hunnit till år 1658 , hvilket, rikt på ovanli- g a handelser, sku lle gifva ko- nung Carl G u s­ ta f lön för ut- s t å n d n a m ö -

det tilläte, skulle öfverfalla konungen 1658 . på den trånga cimbriska halfön, dar omringa honom och upprifva hans här eller åtm instone hindra vidare rekrytering. Ehuru konungen i k lokhet och tapperhet var füllt vuxen sina m äk tigaste ilender, hämmades dock hans görande öfverhöfvan a f penningbristen , och äfven om stats- kassan varit än så val fylld, skulle den icke varit i stånd att betäcka så stora kostnader. Och Frankrike och England voro endast frikostiga på tomma ord och löften. Enda u tvägen att komma ur trångmålet var därför att under vintern gö ra ett anfall på de danska öarna, innan ännu ilendernas trupper hunnit förena sig för att med hela sin styrka bryta in. I denna afsikt hade konungen gifvit W ran gel order att anskaffa så många fartyg han kunde och passa ett tillfälle att sä tta öfver trupperna till Fyn , där det smalaste sundet skiide on från fast­ landet. D e t hade ingått underrättelse, att polacker och österrikare redan förenat sina trupper vid N e tze och stodo redo att göra ett infall i Pommern tillika med brandenburgarne, som dock icke gärna ville deltaga i sp eiet utan inskränkte sig till uppviglingar. Konungen hade därför befallt sina regem enten att hålla sig i beredskap för att, så snart order ingått, sä tta s ig i marsch. § 2 . Guds försyn hjälpte konungen och Konungen banade för honom en jämn väg till de s[ f r en vdf c , ofver isen till danska öarna. T y med anledning ai den garncu

dor. V id åre ts början befann s ig ko- nungen i W ism a r, dar han g ick till råds med s ig sjä lf och tank te på u tvägar att undanröja de svå r igh e te r , som dag från dag h opad es. T y ehuru vapen lyckan under det g å n gn a året v ä sen tlig en stärkt hans stä lln ing och fö r sv a g a t danskarnes krafter, och ehuru hans armé i v in terkvarteren i H o lste in och Jylland funnit vä lbehö flig v ed e rk v ick e lse och vux it i antal, foru tsåg han dock ännu stö rre svårigh eter, då fiendernas antal vä x te , i samm a mån som hans ly sand e tapp erh et g a f honom större fram gångar. V änn er och ilender stod o o ck så undrande, huru han hädanefter a f eg en kraft sku lle kunna hålla s ig uppe. M o sk ov iterna , som ick e längre ville låta s ig g ä ck a s a f p o lacker och österri- f kare, hade v isse r lig en låtit fram skym ta någon b en ä g en h e t till förlikn ing, men att återlamna de i L ivland eröfrade plat- serna, därtill kunde de icke formås, och att k öpa freden a f dem g en om afträdelse a f clessa p la tser v o r e skym fligt. T ill förekomm ande a f Danm arks under- ku fvande g jo rd e s ifriga b em ödanden a f österrikare, po lacker, brandenburgare och nederländare, och en stark armé stod redan färdig, hv ilken så snart årstiden

o van ligt skarpa och ihållande kylan be- slö t konungen att föra sin armé på den öfver hafvet b y g gd a bryggan rätt in 1

53