S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 24

tun ga , lå n g ta d e d e a tt b lifv a befriade. 1658 . K onu n g en a n s å g ic k e k lo k t a tt v idare sp illa sin a k ra fter p å e il k r in g stro iv and e h en d e , som u n d v ek a lt in lå ta s i g på en o rd en tlig d rabbn in g m en d ä r en io t v ille t r in g a till e t t la n g v a r ig t k rig . P o len var o ck till stö r r e d e len ö d e la g d t o ch kunde ick e läm na tillrä ck lig t underhå ll för en arm é. K lim a te t d å r v a r o su n d t o ch för- o r sak ad e m å n g a sjuk d om a r , som bort- r y c k te m era fo lk än sv ä r d e t Man h ad e o c k s å sv å r t a tt d å r r ek r y te r a trupp em a , då in v å n am e s sp rak , s ed v å n jo r o ch reli­ g io n v o r o s å o l k a s v e n s k am e s , o d i ut- lånn ingar v ille o g å rn a d r a g a in i e t t så i> ;> o o g å s tv å n lig t land , o ch h a d e d e m o t sin v ilja vä l k on iiiiit darin , g jo r d e d e sin tjånst m o tstr å fr ig t o ch likn ö jd t. D ä r fö r a n sa g s d e t låm p lig t a tt s o k a b r in g a p o la ck em a p å fred stankar, o ch k un d e man h å lla en arm é i S c h le s ien o c h L iv lan d , v o r e d e t u tsik t a t t d a r ig en om h o s 'polackerna in- ja g a fruktan fö r e t t infall o c h p å d e tta så t t form å d em till en an ta g lig fred. S 1 6 . D å d e t ick e a n s å g s läm p lig t a tt RjJplägning m ed h e la aranén änn ii en. g a n g g ö c a e t t øx infall i. P o len , sk red m an till rådp lågn in g , eIIér ¿tfari- om man sk u lle an g r ip a m o s k o v item a e lle r iarc.

1658 . konung Magnus hade nåm ligen låtit fånga sig af danskarnes sm icker o ch skänk t dem Skåne, Halland och B lek inge, h v ilk e t for- an led de svenskarne att g ifva h on om till- namnet Sm ek , som b e tecknad e en , den dar 5 mars. lät stryka sig om munnen m ed sm icker. D å Carl Gustaf lämnade F red erik sb org , be- gåfvade han de hofman, som uppvak ta t honom , på det rik ligaste o ch sjä lf fick han a f konung Fredrik m o ttaga p räk tigt munderade hastar.. Dårpå b le f han m ed samma årebetygelser, som g ifv its h onom , når han anlände, led sagad öfver en h a lf mil, och sedan han en knapp halftimm e uppehållit sig i H elsin gö r , låt han på en dansk jak t såt ta sig ö fver t i l H å lsin gb o rg , dår han vid landstign ingen a f p rov in sen s adel och pråsterskap m o tto g s m ed alla de h ed ersb etygelser, som tilikommo de ras nye herre. Dårefter tillbragte han några dagar med att b e se landet och ståderna, hvarvid han på det van liga ste imderholl s ig med sina nya undersåtar. Från Sk ån e b e g a f konungen s ig vidare tili G ö teb o rg , dit han kaliat rådet och Ständern as u tsk o tt für att med dem rådplåga om hvad som vore att under den närmast tiden företaga . rådet och Skottet “i Gote' öfrigt befallde konungen , som anade en borg. Konungen, § 1 5 - Under konungens v iste lse i G ö te ­ borg handlades inre riksärenden . För

ö sterrikarne. M ån g a sk å l funno s a tt i for­ s tå hånd d r a g a s v ä rd e t m o t m o sk o v i­ tem a , t y fö r st o ch fråm st h a d e d e s s e g ifr it g ü tig an ledn in g till e t t k r ig , i d e t a tt d e p å e t t förräd isk t s å t t b m tit den e v ig a freden o ch p å d e t fruk tan svard a ste ö d e la g t grann lånd em a sam t m o t folkråtten kvarhållit sån d ebu d en , o c h d å d e v o r o farlige grannar, m å s te d e fram förallt drif- v a s tü lbaka. M o s k o r item a s opåMtligbet var vå l b ek an t, d e h a d e in g a bund sfor­ van ter, h r ilk a man 'behöfde fruk ta, och. man kunde därför vara r is s om s e g e r ö fv e r d em , h v ilk e t fö r ö fr ig t ick e sku lle våck a n ågon o vilja e lle r fiend skap från annat håll. O m sv en sk a rn e kund e för- vårfva e t t s t y c k e land p å d e t b å lle t, v o r e d et a f s to r b e ty d e ls e , sårsk ild t som d e d arigenom sku lle kunna b eh å r sk a all han ­ d el p å M o skva . V å lfor tjån te s v e n s k e un ­ dersåtar kunde o ck s å få b e lo n in g i g å fvo r eller forlån ingar a f jo rd i d e förvärfvade om rådena. F o r s o ld a t em a sk u lle ick e sak - nas b y te , då d e m o sk o v itisk e h ø g e her-

storm från Holland, a tt en flotta m ed det snaraste skulle utrustas. Om hvad d essu tom sku lle foretagas och å t h v ilk et håll man skulle vånda sina vapen , ut- spunno s ig v id ly ftiga ofverlåggn ingar. V isserligen hade man åra n o g , och icke litet hade ernåtts g en om d et s å ly ck lig t afslutade danska kriget, som för handeln varit så betungande, men tiender funnos, som icke ville tillåta S v e r ig e a tt i lugn njuta af en lyck lig fred. Man kunde la.lt forstå, att konungen ick e så snart skulle komma till fred med alla sina fiender, lika litet som han skulle kunna föra krig med alla. Men hvilken a f henderna sku lle forst finnas benagen for fred ? An tag lig t vore, att polackerna framför andra sku lle bekvåma sig till fred, då de haft så dyr- köp t erfarenhet a f kriget med svenskarne. H o s dem förspordes ock så en sto r kraft- nedsåttn ing och från d e Österrikiska hjalp- trupperna, som voro dem till m ycken