S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 7

1 660 . m å ste man g å m y ck e t för sik tig t till v a g a för a tt ick e afskräcka polackerna. Därför svarad e sv en sk a rn e , a tt efter ingån g en fred lå g e d e t i S v e r ig e s och P o len s g em en sam m a in tre sse a tt slu ta en allians hvartill k onun g en o ck så vo re b en ag en , men fo r slag därom kunde ick e 11ttryek ­ lig en fram ställas före afslutad fred, i synn erh et som k onun gen dessförinnan m å ste underhand la m ed alla sina kender. Å andra sidan erb jödo kejsaren , kur­ fursten och ho llåndarne po lackerna an- tingen en form ån lig fred m ed m o sk ov iterna eller o ck ett g em en sam t upp trådande m ot d e s s e , i h änd e lse p o lackerna v ille afslå fred m ed S v e r ig e . D e s su tom förefanns en annan svå r igh e t, i d et a tt de fordrade S k ån e s å terlåmnande till Danm ark och såk erh et for behå lland e a f de eröfrade p la tserna i Pomm ern . D e L um bres, som h ittilis alltid stä llt i u tsik t a fträdandet a f anspråken på S v e ­ rig e s krona, dårest sv en sk a rn e b lo tt v ille g å inpå d e t öfriga , låt nu forstå, att Johan s fe b ru a r i. Casim ir v ille uppg ifva sina anspråk, en-

Marienburg var h opp lö s in sågo polack- 1660 . erna fullvål. G enom fredens förhalande b le f faran för garn isonerna i d essa ståder allt ö g on sk en lig a re ; hela Kurland utom , B au sk e var i fiendens hand och gen om intriger re ste s alltjåm t nya hinder. Bran­ denburg erbjöd polackerna de eröfrade p latserna i Pomm ern , men polackerna v ille icke hafva n å g o t med brandenbur- garn e att skaffa. I sy fte att förhindra freden u tbasunade ock så d et hollåndska såndebud et van den H onert, att hollån- darne voro b en ä gn e för en allians med polackerna. Men dårvid fåste icke heller polackerna n å g o t a fseende, i synnerhet sedan de erfarit, att på Sjålland forhand­ lingar mellan sven skar och danskar på- g in g o . A fv en de m o sk ov itiska såndebuden i D an z ig an strångde s ig i samma syfte.

S lu tlig en a fgå fvo polackerna följande forklaring: D å Johan Casim ir endast hade en kort tid att lefva, ville han behålla titel a f S v e r ig e , hvilken dock icke sku lle b e g a g n a s g en tem o t d etta land. D e i S v e r ig e befin tliga B irg ittagod sen skulle till honom återstå llas, hvarefter han i sin ordn ing sku lle erbjuda dem åt påfven för underhåll a f den kyrka, som i R om var ågnad åt nåmnda h elgon . A f L ivland ville v ille han aftråda så m ycket, att grån sen d ro g e s i m idten a f D iina-floden. Betråf- fande satisfak tion hade såndebuden inga order, hvadan de dårutinnan icke kunde n å g o t beståmm a . H årpå svarade sven skarne, att de for­ drade a fståend e från titeln utan n å g o t som h elst villkor eller undantag. B irg itta ­ g o d s en hörde icke till saken , och den livlåndska grån sen kunde icke uppdragas på föreslagna så tt, enår staden R iga s om råde stråek te s ig mera ån tre mil på andra sidan om Düna, och d essu tom låg Dünamündes skans på andra sidan om bem ålda flod. På en satisfak tion g jo rd e sven skarn e s ig under alla forhållanden förhoppn ing, och freden vo re nåra, b lo tt andra icke blandade s ig i saken i akt och m en ing att förhindra den. Ja, den p o lsk e kansleren låt forstå, a tt han varit allvarligen i delo med österrikarne och sa g t dem rent ut, a tt polackerna icke långre ville låta s ig gåek a s a f dem och

dast under den foru tså ttn ing a tt han under sin lifstid finge behå lla titeln g en tem o t dem , som ick e vo ro sv en sk a undersåtar. H an y ttrad e vidare, a tt sv en sk a rn e vo re alltför hårdnackade, då de fordrade, att po lackerna sku lle g å in på allt, under d et a tt de icke v ille g ifva efter i n ågo t. O ch d et vo re o ck så en sk ym f för Johan Casim ir a tt efterskånka allt, som hans förfäder d o ck å g t rått till, och om man alltför en v ist h ö lle dårpå, komm e för- hand lingarna a tt stranda. U nd er d et a tt alla voro em o t S v e r ig e och h o tad e a tt b ry ta förhandlingarna, var d ro ttn ingen a f P o len den enda, som g en om sin k lokh et och stånd ak tigh et uppe- höll sak en , och hon b ra g te det så vida, att i stå lle t för a tt polackerna förut fruktat österrikarne, de senare nu började att sm ickra de förre. O ch då en v iss Fan tom i på anstiftan a f österrikarne sk ickad es från p o lsk a h o fv e t till Frankrike för att anföra

Svenskarnes k lagom å l ö fv er sven skarn e, b e g a f s ig på ansträng - dro ttn ingen s in itiativ A k ak ia åfven dit för m ngarfor a tt getidrifva d e ssa k lagom å l. a ffreden* ^ 7- sv en sk am e ilade till sin under­ bo mars. g å n g och att stä lln ingen i E lb in g och

¿ 7