S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J A T T E B O K E N

6 3 3

1659 . ungefär ett tusen fotknek tar, som funnos på ön. Under tiden hade E b erste in sa tt ö fver M iddelfartsundet med fyra reg em en ten kejserlig t rytteri, lika m ån ga brandenbur- gare, sexhundra po lacker, lika m ånga dan ­ sk e dragoner och ett tusen danske ryttare, hvilka alla på tre dagar b le fvo öfverförde på båtar, hvarvid de utan svå r igh e t hö llo hästarne vid ty g e ln simm ande. D e i skan- sarne på stranden och bakom bröstvärnen s ig uppehållande sv en sk a rn e b eg å fv o sig , så snart fienden kom i sik te, på flykten , lämnande en m y ck enh et ammun ition och trettio kanoner i stick et. Landstigfningfen o o g ick därför lätt, oak tad t de fartyg , som dårvid sku lle vara beh jälp liga, i följd a f m o tiga vindar icke hunnit fram. Men Eberstein , som fruktade någon list från sven skarn es sida, fram tågade med så stor fö r sik tigh et, att han på sju dagar icke hann tillr y g g a lä g g a m era an de sju milen till O d en se . D a r anträffade han Schack och K illigrew , hvilka sedan tre dagar dar vän ta t hans ankom st. S edan p fa lzgrefven a f Su ltzbach fått underrå ttelse om de allierades o fv e rg ån g vid Middelfart, b e s lö t han till en början att med h ela ry tter ie t anfalla dem , innan de hunnit sam la sig , h v ilk et vann ko- nungen s gillande. Men han åndrade plan, då han fann, att ry tter ie t var gan sk a utmattadt. F o r a tt icke blifva om ringad a f den från två sidor anryckande fienden drog han s ig tillbaka till N y b o r g , hv ilket våck te k onun g en s sto ra m issh ag , enår Fyn o tv ifv e lak tig t sku lle g å förloradt, om de sv en sk a trupperna b le fv e afspårrade på en p lats, dår hvarken prov ian t eller foder i tillråck lig m ångd forefanns. Dår- a f sku lle större o ly ck a följa, ån om man inlåte sig i en farlig träffning, förutom a tt ju mera tid man g å fv e fienden , ju mera tillfälle sku lle han få att förstärka sig. Men att ö fverföra dit så m y ck e t trup ­ per, att man kunde b lifva fienden vuxen , an såg k onungen icke k lok t, i b etrak tand e a f att så ringa proviant fanns och att den fien tliga flottan fyllde h ela Sund et. K onungen tillgrep därför ett annat m edel for a tt rådda sina trupper, i det han g a f sina komm issarier order a tt hos

mecllarne anhålla om en samm ankom st i med an ledn ing a f det garan tiforslag, som d e s s e ny ligen ofverlåmnat. D å mecllarne vid den sista samm ankom sten på Fa lster v isa t s ig n å g o t mera tillm o te sgå end e, ånda dårhån att hos dem forsports b en ågenh e t for b evarandet åt konungen a f hans ty ska prov inser, sku lle komm issarierna framhålla for dem den farliga b elåg enh e t, hvaruti d e ssa prov inser råkat, i det att belågrings- a rb etet framskridit ånda till grafvarne vid S tettin och D emm in , hvarigenom faran for d e ssa ståder vore ofverhångande, då ­ rest icke und såttn ing snart anlånde. Redan forut hade pfalzgrafven a f Su ltzbach från konungen fått order att bortfora trup­ perna från F yn for att hjålpa de tyska provinserna, och nu befallde han k om ­ m issarierna att g en om de franska och en g e lsk a såndebuden u tforska de hollånd- ska såndebuden , om det var deras afsikt a tt b em åk tiga s ig on, sedan de sven sk a trupperna b lifvit dårifrån afforda, sam t a tt sok a hejda de allierades framfart. Men d e sku lle dårvid icke låta mårka den fara, hvaruti N y b o r g svå fvade, utan tvårtom u ttrycka sin b elå tenh et med den dår be- fintliga styrkan , hvilken konungen skulle sok a på alla så tt komm a till hjålp. Om hollåndarne icke hade for afsikt att for sin del lå g g a b e s la g på on, ville konungen underkasta s ig de tre medlarnes gem en - samma beslu t, ja till och med att on ut- rym des åt danskarne, endast hans trupper finge fritt aftåg. Om hollåndarne sku lle foregifva, att konungen a f Danmark , på hvilkens befalln ing d etta hårtåg till Fyn sa tts i g ån g , hade det afgorande ordet i denna sak , och att de for sin del icke on skad e n å g o t h og re ån fred, sku lle k om ­ m issarierna åfven b e ty g a konungen s b e ­ n ågenh e t for freden men på samma g ån g n o g a ak tg ifva på, att danskarne, som hit- tills v isa t s ig så ha lsstarrige, icke m åtte g en om de allierades uppv ig lingar afslå freden. D enn a sku lle båst befordras, om de sv en sk a trupperna affordes till Tyskland och de hollåndska fartyg en och trupperna låmnade Danmark. For o frigt onskade k onun gen , att Rosk ild efred en i alla afse- enden uppråttholles, forutsatt att med a fse ­ ende å tredje artikeln stipu lerades, att dan-

november.