S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

a n s to t a f a tt icke få foretråde redan andra 1 6 5 8 . eller tred je d a g en , i synn e rh e t så som hår var forhå llandet, a tt man haft an led ­ n in g a tt forut infordra några upp lysn ingar a f d em , och a tt en så b råd stortad afresa var h o g s t e g en d om lig . D e t tillkom icke sånd ebud en utan k onun g en att b eståmm a d a g for aud ien s, och man kunde icke foresk rifva k onun g en några lagar i a f­ s e e n d e på s å tte t a tt låmna sådan . D en g am la såvå l som den n yare h istorien kund e upp v isa o ta lig a ex em p e l på ko- nun gars och repub likers rått, a tt når d et dem b eh a g a d e , g ifv a aud iens. Om sånde- bud vid sin ankom st on sk ad e a tt tillfålle till o fv e r lå g g n in g m å tte dem b ereda s, m å ste d et alltid vara tillå tet att forst un- d e r so k a , om de v o r e sk ickad e a f van eller fiende, om d e v ille forhand la van lig t och upp rik tig t eller om d e vo re kom na i ond afsik t. Nu hade d e ssa såndebud an lånd t från en bund sforvan t till k onu n g ­ en s fiender och hade haft hala ord på tungan . D år for hade d e t varit nod van ­ d ig t a tt på forhånd fo rv issa sig , om man h ad e a tt g o r a m ed van eller fiende. Man m å s te å g a frihet a tt m o tta g a eller vågra a tt m o ita g a en fiendes såndebud . Hvar- ken k onun ga r eller repub liker hade nå- g o n sk y ld ig h e t a tt låmna såndebud fore­ tråde utan a tt dessforinnan hafva fdrvissat s ig om , for h v ilk et åndam ål d e voro kom na . D år for brukade man fråga dem dårom , och man hade ick e brustit i hån ­ syn for kurfursten a f Brandenburg, enår man i o v is sh e t om åndam ålet m ed dennes b e sk ickn in g d o ck v isa t såndebud en all m o jlig hånsyn . D e t vo re van lig t och h elt naturligt, a tt man icke in låte s ig i for­ hand lingar m ed den, som tillfoga t en orått, innan man v o r e såk er på hvad denne had e a tt anfora. Man v o r e v isser lig en sk y ld ig a tt ta g a hån syn till den , som afsånd e en b esk ickn in g , men man kunde dårfor ick e e fter så tta sin e g en vård ighet, och man finge ick e k om p rom ettera en for a tt vara en annan till b eh ag . M evius tillade y tter liga re , a tt under sådana for- hå llanden vo re d e t orim ligt att begåra , a tt man sku lle u tså tta s ig for tusen be- sky lln ingar, ja kan sk e for en krigsfor­ k laring, dårest såndebud en icke finge det

1658. blikens vård ighet fo r en lig t a tt i sen a ten höra dess fienders sändebud . F o r ö fr ig t framhöll S ch lippenbach för d em , a tt om deras afsikt vore a tt sök a å v å g a b r in g a för- likning med po lack ern a och andra S v e ­ riges fiender, sku lle d e få k arak ter a f t> J medlare, hv ilk et ick e p a ssa d e ihop m ed de allianser, som kurfursten in g å tt m ed Sveriges fiender. Om de äm n ad e a tt for konungen fram stålla några fr ed sfo r sla g , skulle de n öd g a s stå lla s ig på p o lack er- nas sida en lig t fo rd rag et m ellan B ran ­ denburg och Polen och kund e ick e vara medlare. Med e tt ord , S ch lip p en b a ch för- förklarade, a tt k onu n g en ick e v ille höra nägot annat a f dem an hvad som kund e befordra förlikn ing m ed kurfursten , och innan han b ev iljad e aud ien s, m å ste han veta, hvad han hade a tt forvån ta . H årpå svarade Schw erin en d a st, a tt han sku lle i Hamburg a fvak ta v idare o rd er från kurfursten. D å r a f a n to g k on u n g en , a tt de icke hade andra ord er än a tt förhand la om forslag till fred m ed P o len g en om kurfurstens m ed ling . Men for fred m ed Polen voro redan andra m ed u ttry ck lig a re order u tru stade k omm issa r ier u ts ed d e , ehuru polackerna h ittills v isa t fo g a lu st till förlikning. D en mellan kurfursten och dem afslutade alliansen g jo rd e h on om om o jlig såsom medlare. K onu n g en v id b le f a tt på forhånd få v eta , om kurfursten v ille sk ilja sig från k onu n g en s fiender och förhand la om förnyad vån skap och fred, innan han m o ttog såndebud en i aud ien s. Om de hade fu llstånd iga order håru tinnan , kunde förhandlingarna g e n a s t börja, i m o tsa tt fall m åste sådana o rd er invän ta s i F le n s ­ burg, K iel, S ch le sw ig eller H am bu rg . Tvistom § 65 . D å b em ä lta sänd ebud ej mot- tåndebudetis . •, • ,. , . . audiens ta<s 1 aud iens, a n så g o d e s ig dårig en om tillfogade en sto r sk ym f och a fläto en skrifvelse, hvaruti de för svarad e kurfur­ stens å tgårder och k landrade k onu n g en s, särskildt därutinnan a tt d e in o t fo lkråtten blifvit förvägrad e aud ien s. D en n a skrif­ velse b e sva rad e s a f D a v id M ev iu s sålunda, att folkratten ingen stad e s förp lik tade till sky ld igh et att utan vidare g ifv a aud ien s, att in g en tin g var van liga re, än a tt e tt sändebud fin ge vän ta därpä, a tt man aldrig se tt ex em p e l på a tt sändebud tag it