S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

4 8 S

F E M T E

banken . D e tta h ind rad e ick e, att man 1658 fortfarande ta lad e om v ån sk ap och O tto von S chw er in fo r e to g en resa m o t grån- sen för a tt sammantråiTa m ed Schlippen- bach . Om d en na re sa underrå ttade han L e szc zyn sk i o ch d en d an sk e m inistern för att b e ta g a d em alla m isstankar och försäkra d em , a tt han g jo r d e d etta en- dast för a tt lo r ek om m a , a tt sven skarne sku lle m isstånk a , a tt kurfursten icke vore böjd för fred. D å man ick e kun d e v e ta , huru tåg e t 9f å r ö fver isen k om m e a tt aflöpa , befallde k onun g en S ch lip p en b a ch a tt försäkra kur­ fursten om sin v ån sk ap , om b lo tt denne ville forhålla s ig neu tra l o ch fortsåtta den gam la fo rb in d e lsen m ed konungen , h v ilk et v o r e n ö d v än d ig t for d e t gem en - samm a b a sta o ch p ro te s ta n tism en s sak. Men S ch lipp enba ch , som i ord såvå l som i hand ling m era fö ljd e sitt e g e t hufvud ån k onun g en s ord er, h ad e vid aud iensen u tlåtit s ig om m y ck e t, som konungen aldrig haft n å g on tank e på, h v ilk e t höge- ligen förtörnade k o n u n g en , som befallde honom a tt å terk a lla å tsk illig t, som var för S v e r ig e s rike sk ad lig t. U nd errå ttelsen om freden m ed D anm a rk framkallade em ellertid i Berlin en a llm än b estör tn in g . För att förekomm a , a tt n å g o t brådstor- tadt sku lle fö r e ta g a s till S v e r ig e s skada, sk ickade S ch lipp enb a ch , som uppehö ll s ig i Pomm ern , Christian H abbæ u s till Berlin för a tt lu gn a kurfursten o ch hans ministrar, under a fvak tan på a tt konungen kunde bry ta upp från D anm a rk m ed hela armén. Men kurfursten sv a rad e , a tt om- stånd igheterna tvu n g it h on om a tt fatta för konungen m is sh a g lig a b e s lu t, a tt han icke ville vå lla n ågon o förrä tt, m en man borde icke fortånka h on om , a tt han va- kade ö fver sin e g e n såk e rh e t, och han skulle gårna se , a tt k on u n g en komm e till fred med b åd e p o la ck e r och österri- kare. Intet krig kund e foras i Po len , utan att P reu ssen b e rö rd e s dåraf. Och han tillade, a tt om k r ig e t i S ch le s ien och Böhmen k omm e a tt för sv en sk a rn e få ett lyck lig t förlopp , sku lle d e s s e n o g för sig såsom sa tisfak tion b eh å lla K o lb e rg och låta kurfursten skaffa s ig er sä ttn ing på annat håll. Sku lle sak en k omm a att

1658. nungen att smälta dylikt och lata d et det passera. Kurfursten var v isserligen hatfull i sitt sinne, men någon öppen fientlighet mot konungen hade han ånnu icke tillåtit sig. Konungen lät emellertid genom sin minister vid kurfurstliga h o fvet göra hemstållan om ersättning för krutet och på samma gång anhålla om foik la- 6 januari. ring öfver kvarhållandet a f fartyget. S v a ­ ret blef, att krutet blifvit tag e t i forvar inom fåstningen och skulle på dårom gjord framstållning åter utlåmnas men med afdrag af sextio centner, som kur­ fursten tillförene i Nowydwor lånat k o ­ nungen och icke återfått. D e tta svar våck te konungens stora fortrytelse, då han vid öfverlämnandet af staden Posen afstått åt kurfursten en vida större mängd krut. Saken var emellertid icke af så stor vikt, att man därför genast borde taga repres­ salier. A f vida större b etyd else var, att i Berlin vid denna tid planerades ett for­ bund mellan konung Leopold af Ungern och kurfursten mot Sverige, hvarvid L e o ­ pold tili en början tillrådde en defensiv- allians, då han såsom aspirant till kejsar- vårdigheten icke ansåg sig böra öppet bryta freden. Men kurfursten hade ingen lust att gå så varsamt till våga och då det danska såndebudet D itlev Ahlefeldt antydde, att det till sitt fall lutande D an ­ mark icke vore hjålpt med ett så k lent understod, b lef i all hast en off- och de- 5 februari . fensivallians afslutad. Hufvudpunkten i

densamma var, att inom en månad efter undertecknandet skulle till Danmarks hjalp sändas en armé af trettiotvå tusen strids- duglige man, hvilka kurfursten såsom generalissimus skulle i egen h ö g per­ son föra till Holstein. På begäran a f konungen af Polen fogades emellertid till traktaten en försäkran, att ehuru de sven ­ ska provinserna i Tyskland, dår alla va- pen smiddes mot de allierade, komme att öfverfallas med krig, de allierade likväl icke hade i sinnet att på något sått störa lugnet eller bryta riksfreden. Framför alla andra visade sig kurfursten ifrig att så fort som möjligt gripa saken an, in- nan Danmark skulle få dödsstöten , under det att österrikarne samtidigt genom sin långsamhet låmnade danskarne på pin-