S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 3 I

1658 . Sådana vo ro de stora och v id tg å en d e deras länder tili hämnd för den hjalp, 1658 . planer, som k onun g en nu a f tv in g and e som de lämnat polackerna. Björnklou n ö d upp g jo rd e ;d era s g en om fö r a n d ekunde sku lle äfven u tforska, hvad konungen icke på forhånd beräknas, u tg ån g en lam- kunde hafva att vänta, i händelse han nådes iGuds hand. E fter den med D an - n öd g ad e s gripa tili vapen för att vårja mark a fslu tade freden hade k onun g en s ig m o t österrikarnes förolämpningar. ingen lust att slåppa ifrån s ig P reu ssen , Men för att underlåtta freden med men han ak tad e s ig för a tt g ifv a n å g on Ö sterrike g a f konungen sitt såndebud antydan i den rik tn ingen till fransmånnen , å tsk illiga h em liga instruktioner att efter hvilka han låtit forstå, a tt han vo re be- om ständ ighe terna tillämpa. Om österri- någen att sålja d et till p o lackerna för kårne v isad e tecken till att vilja i all vån- en viss summa penn ingar. D e tta b e lopp ligh e t förhandla med S v e r ig e och Frank- kunde så tta s så h ö g t, a tt p o lackerna ick e rike, sku lle B jörnklou bitråda d etta så ­ hade någon m ö jligh e t att b e ta la d et utan som varande fördelak tigast. Om de ville skulle n ödga s aftråda land et till k onun gen . förhandla sårsk ild t med S v e r ig e med ute- Utan tv ingand e nöd v o r e d et ju ick e slu tande a f Frankrike, kunde Björnklou heller k lok t a tt låmna d e uppnådda för- o ck så g å in dårpå, förutsatt att d et sk edde delarne ob eg a gn ad e . årligt och utan skada för Frankrikes så- mindre han dårtill v o r e a f om stånd ig - med polackerna , hvilka icke borde kunna heterna nödgad , g a f han ånnu en g å n g stå lla sig afv isande dårem ot, då de icke Björnklou order a tt i Frankfurt fåsta riks- långre hade stöd e t a f österrikarnes trup- ståndernas uppm årksamhet på d et förut per. Om de sku lle tveka att arbeta för öfverlämnade m em oria let, hvarvid han fred m ed polackerna på så formånliga äfven sku lle erinra om a tt g en om kur- villkor, som konungen foreslog , utan fursten a f Mainz en u tv ä g till förlikn ing sku lle föredraga att ingå en separatfred, 1 g od o föreslag its. Ö sterrikarne hade vo re det nödvänd ig t, att de åtm instone nåmligen icke g ifv it n å g o t klart b e sk ed d ro g e sina trupper tillbaka från Polen men väl sök t förhindra fred med polac- och forbunde s ig g en om en ny traktat, kerna, och nu förbjöd k lokh e ten och ko- hvaruti äfven T y sk a R ik et sku lle inbe- nungens eg en såk erh et h onom a tt långre gripas, a tt icke stora freden i Tysk land , låta s ig gåck a s a f d eras lis tig a påfund, icke inblanda sig i k riget i Polen och D å det framförallt lå g e i rik sståndernas icke vare s ig d irekt eller indirekt skada intresse att uppehå lla freden , v ille ko- S v e r ig e . D e ssu tom g jorde konungen an- nungen vånda s ig till dem för a tt få an- språk på satisfak tion med hånsyn till in- visning på u tvåga r till vidm ak thå llandet vestituren för de ty sk a provinserna och yr- a f fred i T y sk a riket och till undvikande kade att de inskrånkningar, som intagits a f att de m ånga kristne, som kånde s ig i investiturak ten , undanröjdes och fram try g g e g en om denna fred, sku lle inveck la s i förallt a tt affären med Bremen och dess ett krig, hv ilket k an sk e sku lle blifva a f kap itel b rag te s till afgörande till S v er ig e s svårare art ån det förra. D e t tillkomm e formån sam t bremarne ålades att stålla sig liksstånderna att arbeta för d et g em en - konun gen s önskn ingar till efterråttelse. samma båsta och a tt m ed k lokh e t och Men om B jörnklou märkte, att österri- kraft afvärja österrikarn es onda an slag , kårne i förhoppning att få såtta polska och man borde framhålla, huru lön lö st kronan på sin herres hufvud stå llde sig det vore för d e s s e a tt in v a g g a s ig i afvisande och icke unnade konungen den förhoppn ingen , a tt de ostraffad t P reu ssen , sku lle han framhålla, att de °ch i strid m o t w e stfa liska freden kunde sku lle ådraga sig mycken a fvogh et genom 010 a S v er ig e utanför T y sk land , sam tid ig t att efterstråfva den po lska kronan och med att d et på grund a f samm a fred icke att de n o g funnos, som sku lle skaffa skulle vara konungen tillå tet att anfalla dem full sy sse lså ttn in g , om de började Konungens § 2 i . D å konun gen em ellertid ick e kerhet. I sådant fall ön skade konungen , obendgenhet v j]je s^tta d e ssa p laner i v erk e t, med att österrikarne sku lle verka för fred for krig med . . A ; Österrike .

56