HistoriskeMeddelelserOmKøbenhavn_2000 h5

Vibeke A. Pedersen

6 . Mangensteds megen splid och tuist Vdi Lerdommen findis, Men her aff en sand tro till Christ, Hiertternne sammen bindis, Vdi all dyd Huor aff stor fryd, Monne stedSe Vdflyde, thill Alle dem, Her woxe fremb, som och stadenn Bepryde, 7. Paa En Lufftig och Lystig ortt, Monn Academiet stannde, thy de Medicin handle fortt, Ved høyre och Vennstre haande, Hofi dett Monne Bo, Doctorer thou: 37 som Elscher denn sted gierne, fordy dens Lufft, forfrischer smuktt, saa Veli hoffuitt som hierne, 8 . Dett Er megett Drabeligh bygtt, och har gaatt Rom och effne, I sin stattur, Veil høytt och tyktt sterktt, att dett ey Mon Reffne, Vdaff suar Vinnd, la Aff Fritt sinnd, maa mannd om dett Rett Vinnde, att Husfi och Platz, som itt Pallatz, Ere schiønntt Vde Och Innde,

9. Ett Kongeligtt Communitet, 38 her att Vere mond acter, Mange som haffue dett beßeet Naar de detz schick betrachter,

de Innderligh, da Vndre sigh, Paa detts herligh friheder, och sige ded: Att Ingen sted: Mannd saadannt itt opleder, 10 . Academiett Pryde Kiøntt, Walkendorpher 39 och frißer, 40 som med Penge och gods Vel schiøntt, sinn gunnst mod det Beuißer, Huilckett har Kienntt, Ennhuer studentt, som her haffuer fornommett dieris Runndhed, Huilchenn vist Ved, mangen ere fortt kommett 11 . Mange schiøne Kierker och staar

Inndenn for stadenns Mure, I den opfødifi Christj faar, Mod Vlffuen som Monn Lure, Beuares fast: att ey den gast, kannd giøre dennom schaade, thy Aanndenns suerd, Ham saa hartt schier, att hannd maa den quitt Lade,

58