591740954

100 har om ett Skandinavien, ett enda gemensamt fådernesland, en stor nationel enhet mellan Nordens trenna sjelfståndiga folk! Också tilhdr denna tanka icke blott Eder, den tilhbr Oss alla; den år icke mer en dunkel drom ur forntiden, den har vuxit in i nutiden och vill skapa sig en framtid. Ja, vi kånna det varmt, genom den, ur den skall uppgå en ny dag fdr Skandinavien, ett nyt tidehvarf af åra och bildning, då Norden intager sin råtta plats i historien och civilisationen. Broderi Det har blifvit Eder arefulla lott, att gå forst i striden for denna herrliga tanke. Den strid I føren fbr edert fådernes- lands rått, galler icke blott Danmark, den galler afven Oss; ty den gålier Skandinaviskt språk och Skandinavisk nationalitet. Emottagen då uttrycken af vårt innerliga deltagande! Emottagen vår hånd till broderskab och vanskab! Den rackes obevåbnad; men trofast. Den rackes af enskilde; men den uttrycker ett helt folks kånslor och fdrhoppningar. Måtte den Gud, hvars anda hvilar dfver Nordanlanden, gifva seger åt eder strid, framgång åt edra fdretag! Måtte — och vi tvifla ej derpå — Skandinavien utgå ur kampen forenadt, f6r- yngradt till allt klarare sjelfmetvetande, allt hogre nationel åra och kraft! Lefve Danmark! Lefve Skandinavien!" Litr. B. „Till Danska Folket! Ett hårskri skallar Cfver Balter och Sund, och gensvar finner det i hvarje Svenskt hjerta. Med sin Konung i spetsen har Dana rest sig som en man, at varna sitt namn, sin jord, sitt språk och sina minnen mot en svindlande våldskråktning. Hell Dig Danmarks Koning! Hell Dig Danmarks Folk! Folken ha stått upp, och slågtftjrtrycket har forsvunnit; yrvakna ånnu efter segren, tyckas de nu sjelfve vilja såtta stam- fortrycket i stållet. Det fbrsta har haft sin tid, det andra skall icke få någon. Nej, det skall icke få någon! Du har sagt det, Danmarks Folk! och bakom Ditt ord står kraftig handling. Till dina oddd- liga minnen skall Du lågga ennu ett: det att hafva visat veriden, att stammarnes despoti numera år lika omojlig som konungarnes. Med Dig, Dana, vare hararnes måktige och råttvise Gud! Och Han skall vara det. Ty Du har icke på Din ådla panna något af dessa blodsmårken, hvarmed historiens Nemesis stundom tecknar ett folk, och som draga dfver barnen straffet fdr fadrens missgerningar. Seger och lycka, hoga syster! Svea råcker Dig